Jag hamra där. . . Snöar ute. . .

Det var så han sa då bilden togs....annars handlar texten mest om hur vi försökte att få honom att somna ensam...

Vi pratade med Marie och Mattias i helgen (föräldrar till Alexander och Sol). De sa att det nog var ett bra förslag att lära Oliver att somna själv så att vi inte behöver vara två då det ska nattas då han får ett syskon.

Igår hade Pappa bestämt sig för att det skulle övas och Oliver var med på det hela under hela kvällen och sa att han skulle somna själv. Då vi läst och han krypit till sin säng så satta det igång.

Han började med att säga "Pappa sova här!!" med hög nervös röst. Då Pappa sa god natt så började han tog tjuta och skrek att Pappa skulle sova med honom. Pappa gick ut och satte sig på sin säng och väntade. Han skrek mer och mer och började ropa högre och högre efter Mamma, han snyftate och grät och det var inte lätt att sitta utanför. Efter några minuter så gick Pappa in och la honom ner och sa att han skulle sova och sen bröt det ut igen. Samma sak skedde, om inte värre, i ett tag till.

Pappa vet inte hur många ggr han gick in innan Oliver själv började gå ut, första gången han kom ut så stod han och snyftade vid dörren och sa att han ville sova hos Mamma och Pappa. Pappa lyfte upp honom och bar honom till hans egna säng, och upprepade ännu en gång att han skulle sova i egen säng, och han började sprattla allt han orkade och skrek att han ville sova i Mamma och Pappas säng. Pappa la ner honom och han började skrika och gråta igen.

Nästa gång han kom till dörren så sa Pappa att han skulle sova i egen säng och började gå mot honom. Då rusade han skrikade till den egna sängen och skrek "Jag kan själv, jag kan själv" och kröp upp i sin säng och började gråta igen. Efter detta så repeterades detta några ggr och han verkade inte lugna sig. De sista gångerna så började han också säga att han var rädd. Vilket var väldigt jobbigt.

Den jobbigast omgången var nog då han hörde fel, han trodde att Pappa sa "Oliver ska sova i vår säng" då Pappa sa "Oliver sova i egen säng". För hela hans ansikte blev lungt och fint och han sträckte upp armarna mot Pappa innan han förstod vad jag hade sagt, varvid han skrek igen och rusade in till sin säng.

Han somnade till slut. Ikväll gör vi ett nytt försök. Får se om det blir Mamma eller Pappa som gör det....

I natt då han vaknade så hörde Pappa hur han tassade mot vårt rum, men då Pappa kom honom till mötes så rusade han in på sitt rum igen, så Pappa var tvungen att rusa efter honom för att han skulle förstå att det var ok att komma till oss på natten...

Edit: Han somnade utan gnäll de följande nätterna så de var bara en besvärlig kväll...